Allt går om man bara vill
I tisdags då jag satt på en föreläsning i försäljningsledning så sa föreläsaren något som jag egentligen har vetat väldigt länge men inte lagt så stor vikt vid.. eller jag har nog inte riktigt förstått då jag aldrig riktigt har tagit det till mig förut.. jag menar, det gällde ju inte mig ändå.. Karin "medelmåttan ända in i själen" Johansson. Hyfsad på det mesta men inte riktigt, riktigt duktig på någonting.
Då man genom åren har fått höra från alla håll och kanter att "alla kan inte vara bäst" så har man automatiskt placerat sig i medelmåttornas fack och liksom förlikat sig med den tanken och på sätt och vis slutat att försöka. Satt låga mål, istället för höga, så man vet att man kommer att lyckas och slippa bli besviken. För det är ju riktigt, riktigt farligt att misslyckas! Det vet ju alla! Ja, fy sjutton!
Jag har haft flera storslagna drömmar. Ombytlig som jag är har de givetvis vart många och av olika karaktär. Som tioåring var drömmen att bli fotbollsproffs, i tonåren ville jag bli polis och jag var som artonåring t.o.m inne på att göra lumpen. Efter gymnasiet ville jag söka till logopedprogrammet och då jag pluggade musik på folkis så var ju drömmen (innerst inne) att en dag kunna försörja sig på musiken. Det har inte rått någon brist på drömmar inte!!
Nu kan man fråga sig varför jag då inte är påväg mot någon av alla dessa drömmar?! Beror det bara på att jag är så ombytlig? Vad är det då egentligen som har fått mig att ändra mig? - Andra människors ord och tankar om mina drömmar såklart! När jag sa att jag funderade på att göra lumpen så möttes man av skratt. "Du lilla?" Polisyrket var jag tydligen för känslig för. Logopedprogrammet skulle kräva att jag lästa upp nästan samtliga betyg på komvux, ja t.o.m matten.. Hur skulle det gå till? Matte har jag ju faktiskt alltid haft lite svårt för.
Om någon säger till dig hundra gånger att du är en riktig slarver så kommer du förr eller senare att identifiera dig som en slarver och kanske till och med bli slarvigare. Just detta fenomen har i alla mina drömexempel gjort att jag har gett upp innan jag ens har gjort ett försök. Ett helhjärtat försök. Jag har aldrig gett mig själv en ärlig chans.
Nu till min föreläsares ord:
"Om man ägnar 10 000 timmar åt en sak som man dessutom har anlag för så kommer man bli riktigt jävla bra... Om man ägnar 10 000 timmar åt en sak som man kanske inte har direkta anlag för så kommer man kanske inte bli riktigt jävla bra.. men man kommer fortfarande bli riktigt bra"
Alla vet att man inte kan vara bäst på allt, att inte alla kan vara bäst.. antagligen kommer det alltid finnas någon som är bättre på det du gör någonstans i världen. Men varför inte sätta ribban högt? Med höga mål kommer du iallafall komma såååå himla mycket längre än med låga mål... och även om du inte når ända fram till målet så har du iallafall gett dig själv en ärlig chans. Du kommer därför inte sitta där på ålderns höst och ångra, ångra, ångra!
Jag förstod väl ganska tidigt att jag inte skulle bli något fotbollsproffs. Men med en liten push skulle jag kunnat bli bra mycket bättre. Om jag hade gjort lumpen hade jag kanske inte sett mig själv som liten, klen och känslig idag. Matte är inte lätt, absolut inte men tänk vad man ändå blivit bättre än vad man var när man började skolan för en herrans massa år sedan.
Jag sökte aldrig logopedprogrammet för att jag visste att jag inte hade en chans. Jag tog andrahandsvalet. Sen insåg jag att jag nog inte va tillräckligt duktig på det heller.. så jag tog tredjehandsvalet... den utbildningen kom jag inte in på..sen hamnade jag på fjärdehandvalet som inte ens var ett alternativ från början. Jag har aldrig drömt om att utbilda mig till ekonom!! Den här examen som jag idag sliter för är ett anpassat mål för att jag har varit för feg att sätta ribban högt!! Och här sitter jag nu, 23 år gammal och ångrar saker jag inte gjort. Ångrar att jag inte trott mer på mig själv!
Det jag egentligen vill ha sagt här är att det slitna talesättet "Allt går om man bara vill" faktiskt betyder något!
Med 10 000 timmar i potten kan du bli bra på vad som helst! Kanske inte bäst, men riktigt bra!
FÖRSÖK ÅTMINSTONDE!
Om du är tondöv kan du lära dig sjunga, kanske inte som Celine Dion eller Pavarotti men absolut bättre än Carolin af Ugglas och Håkan Hellström! Bara som ett exempel! ;)
Då man genom åren har fått höra från alla håll och kanter att "alla kan inte vara bäst" så har man automatiskt placerat sig i medelmåttornas fack och liksom förlikat sig med den tanken och på sätt och vis slutat att försöka. Satt låga mål, istället för höga, så man vet att man kommer att lyckas och slippa bli besviken. För det är ju riktigt, riktigt farligt att misslyckas! Det vet ju alla! Ja, fy sjutton!
Jag har haft flera storslagna drömmar. Ombytlig som jag är har de givetvis vart många och av olika karaktär. Som tioåring var drömmen att bli fotbollsproffs, i tonåren ville jag bli polis och jag var som artonåring t.o.m inne på att göra lumpen. Efter gymnasiet ville jag söka till logopedprogrammet och då jag pluggade musik på folkis så var ju drömmen (innerst inne) att en dag kunna försörja sig på musiken. Det har inte rått någon brist på drömmar inte!!
Nu kan man fråga sig varför jag då inte är påväg mot någon av alla dessa drömmar?! Beror det bara på att jag är så ombytlig? Vad är det då egentligen som har fått mig att ändra mig? - Andra människors ord och tankar om mina drömmar såklart! När jag sa att jag funderade på att göra lumpen så möttes man av skratt. "Du lilla?" Polisyrket var jag tydligen för känslig för. Logopedprogrammet skulle kräva att jag lästa upp nästan samtliga betyg på komvux, ja t.o.m matten.. Hur skulle det gå till? Matte har jag ju faktiskt alltid haft lite svårt för.
Om någon säger till dig hundra gånger att du är en riktig slarver så kommer du förr eller senare att identifiera dig som en slarver och kanske till och med bli slarvigare. Just detta fenomen har i alla mina drömexempel gjort att jag har gett upp innan jag ens har gjort ett försök. Ett helhjärtat försök. Jag har aldrig gett mig själv en ärlig chans.
Nu till min föreläsares ord:
"Om man ägnar 10 000 timmar åt en sak som man dessutom har anlag för så kommer man bli riktigt jävla bra... Om man ägnar 10 000 timmar åt en sak som man kanske inte har direkta anlag för så kommer man kanske inte bli riktigt jävla bra.. men man kommer fortfarande bli riktigt bra"
Alla vet att man inte kan vara bäst på allt, att inte alla kan vara bäst.. antagligen kommer det alltid finnas någon som är bättre på det du gör någonstans i världen. Men varför inte sätta ribban högt? Med höga mål kommer du iallafall komma såååå himla mycket längre än med låga mål... och även om du inte når ända fram till målet så har du iallafall gett dig själv en ärlig chans. Du kommer därför inte sitta där på ålderns höst och ångra, ångra, ångra!
Jag förstod väl ganska tidigt att jag inte skulle bli något fotbollsproffs. Men med en liten push skulle jag kunnat bli bra mycket bättre. Om jag hade gjort lumpen hade jag kanske inte sett mig själv som liten, klen och känslig idag. Matte är inte lätt, absolut inte men tänk vad man ändå blivit bättre än vad man var när man började skolan för en herrans massa år sedan.
Jag sökte aldrig logopedprogrammet för att jag visste att jag inte hade en chans. Jag tog andrahandsvalet. Sen insåg jag att jag nog inte va tillräckligt duktig på det heller.. så jag tog tredjehandsvalet... den utbildningen kom jag inte in på..sen hamnade jag på fjärdehandvalet som inte ens var ett alternativ från början. Jag har aldrig drömt om att utbilda mig till ekonom!! Den här examen som jag idag sliter för är ett anpassat mål för att jag har varit för feg att sätta ribban högt!! Och här sitter jag nu, 23 år gammal och ångrar saker jag inte gjort. Ångrar att jag inte trott mer på mig själv!
Det jag egentligen vill ha sagt här är att det slitna talesättet "Allt går om man bara vill" faktiskt betyder något!
Med 10 000 timmar i potten kan du bli bra på vad som helst! Kanske inte bäst, men riktigt bra!
FÖRSÖK ÅTMINSTONDE!
Om du är tondöv kan du lära dig sjunga, kanske inte som Celine Dion eller Pavarotti men absolut bättre än Carolin af Ugglas och Håkan Hellström! Bara som ett exempel! ;)
Kommentarer
Trackback